En splittrad valborg

Den här dagen har ju inte gått till historien som en av de mest…. jämna. Kan man väl säga. På jobbet var det ös med 25% på allt som gäller tills imorgon, kul! Men privat har något har gnagt i mig sen i förrgår och idag kändes det som jag fick det bekräftat: att för somliga är jakten roligare än fångsten. Och det kändes förjävligt. Nu har jag ju som tur är mitt hårda bollplank på jobbet som alltid säger exakt vad han tänker och tycker från ett manligt perspektiv vilket är hårt men uppskattat. Det är bara SÅ jävla jobbigt ibland att ha så lätt till sitt kompletta känsloregister att man inte riktigt kan hantera det alla gånger. Men efter att ha grinat i omklädningsrummet en stund morskade jag till mig, blåste ett 50-tal ballonger och bestämde mig för att bara strunta i allt vad planer hette och åka hem till familjen på ön istället efter jobbet. Där var faktiskt både Olle och Gustav samt syrran med familj och det var härligt att få pussa sitt lilla gryn lite som verkade tycka det var jättekul att få vara med både mamma och pappa. Vi åt god köttfärslimpa och åkte sen till Algutsrum och kollade på majbrasa och hörde gammelmormor Ia sjunga i kören. Gustav försökte gå upp på scenen i tid och otid och applåderade hej vilt och mimade till sången och vad mycket engagerad i detta vårjippo. En härlig kväll blev det iallafall. Även om jag känner mig rätt vissen. Men men. Sånt är livet. Imorgon ska jag ägna morgonen åt att packa flyttlådor som jag fått adoptera av Kristin och Björn! Upp med näsan över vattenytan bara. Jag är lyckligt lottad och trots allt väldigt rik.

image

image

image

29 april – husägare

Igår var en minst sagt stor dag för mig och grynet. Vi var nämligen på Fastighetsbyrån och skrev på de sista papperen och förde över de sista pengarna för att så bli husägare på riktigt! Herregud det känns så overkligt. Fast ändå helt självklart. Det är ju ”mitt” hus och har alltid varit. Mamma var med och jag såg på henne att hon blev väldigt tagen av det stora i allt: vid denna tidpunkt på året för… ja vad blir det, 16 (?) år sen… jag skulle fylla 13 och börja högstadiet till hösten…. Ja då sålde hon huset till min kusin och skrev under exakt samma typ av papper fast då som säljare med en klump i halsen och ett hjärta halvt itu. Nu skrev hon under i egenskap av vittne och såg sin dotter köpa huset. Huset hon bott i med alla sina tre barn och upplevt kärlek och sorg och varit med om att bygga ut och tända brasan i på vintern. Hon hade tårar i ögonen och det var nästan så jag fick det också. Ja, hade det inte varit för att jag försökte hålla reda på mitt bångstyriga barn hade jag nog fällt en tår jag med.

image

image

Så jaha nu är man husägare på riktigt då! Ska förbi Kristin och Björn och sno lite flyttkartonger nu på morgonen så kan kan ta tag i det där med att börja packa… till nästa helg går en del av flyttlasset och sen får vi se när det blir slutgiltigt då jag ju inte är av med lägenheten ännu. Men som jag ser fram emot att få möta sommaren där!

Och kära nån så nervös jag är. Men jag lär mig väl det jag behöver med tiden. Och när brunnen ska slammsugas och skorstenen rensas av sotaren så lär jag väl bli varse det. Och det är väl inte så himla farligt om gräsmattan blir lite vildvuxen då och då mellan varven!

Fråga stjärnorna

”…Du möter kanske nån som sätter tillvaron på spel
Jag reste mig för att gå och sa:
”Det som sker det sker”
Men jag är ingen slav under de krafter som styr
Jag har en egen vilja, jag behöver aldrig fly

Stjärnorna de säger vad du är för en individ
Hoppa om du vågar riskera ditt liv
Och du vet inte hälften av det jag läser här
Men kom ihåg innan du hoppar:
Fråga stjärnorna om när…”

 

När tillvaron känns sådär som idag; överrumplande, förvirrande, pirrig, kärleksfull, fantastisk, känslosam, jobbig, outhärdlig i sin ovisshet, osäker, hoppfull, orolig och totalt omtumlande… då finns det faktiskt rätt mycket stöd att hämta i vad stjärnorna säger.

Hade inte hört denna låten på flera år men så plötsligt hörde jag den på radio två dagar i rad när jag som bäst behövde den. Jag började skratta för mig själv. Jag lyssnar ju bara på radio till och från jobbet dvs ca max 15 minuter per dag. Och så kom den.

Så ja. Bland stjärnorna finns mycket stöd just nu när jag behöver det. Stöd. För jag är halvt utom mig av alla känslor.

Jag är en så jävla typisk kräfta att det inte är klokt.

Så mycket ljuvligt

Har så mycket att glädjas åt nu och så mycket som hänt! Vet knappt vart jag ska börja.

image

image

Ätit grillat med marängsviss hos Elin med familj. Slurp!

image

Haft världens finaste unge hos mig.

image

image

image

Fixat i trädgården. Lille medhjälparn har fått en egen sopkvast i vårpresent av sin mormor. Otroligt uppskattad!

image

image

Varit på sångstund med Kristin och Tilda och sen blev bjuden såhär trötta så jag passade på att mumsa på en pastasallad i solen.

image

Skaffat mig lite blåmärken inför lagdansen som skulle utföras igår……

image

image

image

image

image

image

image

image

image

….Gjort debuten på Stadiums Olympiad! Megaevenemang med tävlingar (vidrigt rent fysiskt med däckvältning och spinning och annat hemskt i hinderbana etc) och teamspirit och energi och fest och dans och god mat och….allt! Extra allt! Så sjukt stolt att få ha varit en del av detta företag i snart åtta år! Kramade en av grundarna på dansgolvet halv ett på natten och tackade för vad han åstadkommit som man är en del av. Inte alla storfräsare som kramar samtliga anställda som kommer fram och ger dem high five för vad vi åstadkommer ihop och sen tar plats i ringen på dansgolvet och sprätter av en solodans till Michael Jackson. Fint!

image

Njutit av denna syn. Idag. Sovit 4 timmar när jag kom hem i morse och sen fick jag gosleverans av mitt lilla gryn. Idag blir det en lugn dag med tanke på sömnbrist, fysisk utmattning och lätt baksmälla (men obs drack bara  vatten efter kl 23. Smällde två Loka och mängder av H2O under kvällen så det är inte alltför farligt idag som tur är). På dagens agenda: Gunga (någon säger ”Nnga!!” Så fort vi passerar parken och vi har inte haft tid i veckan) och dammsuga. Kanske köpa en glass.

Ljuvliga dagar.
En världsbäst lunch som fick mig att fälla en lyckotår efteråt.
Potential.
Lycka!

Myshelg

Haft en härlig helg med mitt lilla gryn. Han sov hos Olle i fredags och sen igår hämtade jag honom på förmiddagen. Han har varit sjuk och febrig hela veckan med mycket hosta och snor så det har blivit mycket vabb och mycket kämpande för den lilla stackarn men nu i helgen har vi haft det bra och varit pigga! Eller ok igår tog han tidernas middagslur… efter 2.5 timme skulle jag väcka honom och la mig intill… bara det att det var så mysigt… Så jag somnade jag med. Vaknade halv 4..!! Haha helt sjukt. Han sov alltså 3.5 timme och jag i typ 40 minuter. Så det blev en sen kväll… men vi åkte över till Öland, sa hej till vårt hus och sov över hos mamma och Olof. Idag plockade vi vitsippor och gick på loppis med mamma/mormor och jag hann springa en kort runda medan han sov middag.

Imorgon är det dags för jobb igen. Förra veckan var det bara jobb 2/7 dagar för mig så denna veckan blir det desto mer.

image

Beundrat vår drömläge. Hoppas ha hittat någon som lovat greja gräsklippningen men det återstår att se…

image

image

Hälsade på ”BÄBÄ”

image

Visade Gustav var det finns massa violer. Typiskt viktig sak att lära sitt barn: att plocka blommor åt sin mamma.

När drömmar slår in

När jag var 13 flyttade vi från mitt älskade Hult där jag är uppväxt. Där fanns hela min trygghet och den bästa barndom man kan ha i bagaget. Mormor och annan släkt, min bästa vän, våra hästar, skogen utanför köksfönstret, alla minnen. Det var med sorg vi flyttade, men olika omständigheter gjorde oss tvungna hur ledsna jag och mamma än var över det. Jag har alltid tänkt på det som hemma. Drömt om det på nätterna som hemma. Min kusin köpte det och har renoverat och målat om och byggt ut och gjort en hel massa med det, allt till det bättre. Och jag har alltid tänkt att jag skulle vilja köpa det om hon någonsin skulle sälja.

Och så hände det för några veckor sen. Mormor berättade att det skulle säljas. Och där stod jag. Ensamstående förälder med blygsam ekonomi och inte en jävla aning om hur man sköter en gräsmatta eller ett trädgårdsland eller knappt visste vad pantbrev och lagfart var eller ens för min vildaste fantasti kunde tro att jag skulle KUNNA stå som ägare till ett hus att amortera på. Stå som ägare till ”MITT” hus. Ägare till ett hus där jag vet precis hur fint körsbärsträdet kan blomma, hur vackra åkrarna är utanför fönstret, där jag känner varenda granne och har sett varje vy tusentals gånger. Ett hus där jag skrattat och gråtit, övat på fiolläxan, blivit storasyster, sovit i samma säng som mamma, byggt tomteparad varje jul på den öppna spisen, smugit i den knarrande trappen min lillasyster voltade i som ettåring, haft födelsedagskalas i trädgården och galopperat barbacka genom skogen utanför när jag hämtade hästarna på kvällen. Skulle jag kunna äga det huset? Verkligen?

Idag skrev jag på kontraktet. Handpenningen är betalad, min lägenhet uppsagd och jag och min älskade lilla andra halva har tillträde till huset om bara några veckor när badrummet renoverats klart.

Det trodde jag aldrig. Får nypa mig i armen lite, det kommer ta tid innan det sjunker in. Är så in i bombens nervös men jag ser fram emot många lyckliga år på den bästa fasta punkt jag någonsin haft. Det kan jag behöva efter en väldigt turbulent tid med många känslokast. Jag får äntligen komma hem.

image

image

Det första påskägget

Idag när jag hämtat Gustav från sin pappa fick han se att tranan värpt ett ägg i hans säng under natten! Premiär-påskägget minsann! I modell XL. Han verkade mycket lycklig över innehållet; en ask russin, en fruktstång, en t-shirt och en stor leksaksbåt i 100% återvunnen plast som han lekt med flera gånger i diskhon idag medan jag grejat i köket. Lyckan att få ge sitt barn en påskägg alltså. Blir rörd av storheten i det hela.

image

image

image

image

image

Han har för övrigt sovit riktigt bra nu rätt många nätter varav flera i sin egen säng. Saknar allt en varm liten kropp och en fot i pallet när man vaknar i ensam chock vid sex på morgonen och han fortfarande sover gott inne hos sig. Men visst är det skönt att det ibland händer att man får sova 6-7 timmar på raken även när han är här! Då orkar man liksom med de där tuffare nätterna på ett annat sätt.

image

Härom morgonen sov han till tio över sju. I sin säng. Fick väcka…!

För övrigt sprang jag 8.5 km i morse på 50 minuter! Så jädra nöjd! Och var inte heller sådär pressad som jag kan vara, alltså pressad av mig själv att vara bra. Utan jag bara körde. Och sista km var tung men annars gick det som en dans! Det var med förvåning jag hörde Runkeeper meddela att jag för första gången på flera år igen sprungit 5 km på under 30 minuter- utan att jag ens kämpade för det. Skön känsla.

image